(m)ornitologen

25 Okt

thydell(m)ornitologen av Johanna Thydell

Moas mamma har precis hört av sig. Hon vill träffas. Fast att det var hon som lämnade Moa när hon bara var litenliten. Aldrig i livet säger Moa. Bästa kompisen Otto tycker att hon är ganska dum när hon säger så. Ottos mamma är död, och hade han haft chansen att träffa sin mamma igen så hade han gjort allt för att få det. Men det är inte samma sak. En mamma som dör och en mamma som medvetet lämnar. När Otto kommer på planen att Moa ska åka till mamman över midsommarhelgen på sina egna villkor så blir det så. Allt under förespeglingen att hon egentligen är där för att studera fåglar till ett skolarbete.

Min favoritscen är nog när Otto drar fram sin mammas gamla kläder och låter Moa klä sig som en riktig ornitolog. Den där jackan alltså, det är något speciellt med den. Jag tycker om att mamman får vara någon som mår dåligt och som får erkänna det. Jag tycker om att läsa om vänskapen mellan Moa och Otto och hur de sakta skapar sig egna liv, bredvid varandra och inte i varandra. Att läsa den känns som försoning och det kan jag ta med mig även efter att jag läst ut boken. Extra guldstjärna till det fantastiska omslaget också!

/Jennie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: